Och nu då?

Nu, kära läsare, står vi inför ett vägskäl. Vi måste ta ett gemensamt beslut om den här bloggens framtid. Jag har nämligen fått för mig att eventuellt börja ljuga här på slatten.

Men, oh captain my captain, varför vill du göra det? kanske ni undrar nu. Och svaret är.....jag vet inte riktigt. För att jag kan. För att liva upp bloggen lite. För att, så att säga, keep you on your toes.

Men det vore ju elakt av mig att ta det här beslutet själv. Så skriv helt enkelt i kommentarsfältet vad ni känner inför denna eventuella förändring. Dock kommer jag även skriva sanningar, så ni kommer inte alltid veta vad som är vad.

I början var ju den här bloggen en träningsdagbok blandad med allmän terapi. Det var helt enkelt jävligt skönt att få tycka synd om mig själv offentligt. Men nu har jag inget sånt behov längre och då kan man ju göra något annat.
Nu kom jag dock på en annan eventuellt lösning. Nämligen att jag använder bloggen som ett redskap för att ta mig framåt i livet, ta tag i olika problem av varierande storlek.
Vad säger ni om det? Antingen att ni skriver förslag på vad jag ska ta tag i, eller att jag kommer med några förslag och så får ni säga vilket ni tycker är aktuellast just nu? Vore inte det en spännande lösning?

Avslutar med ett sms från Carro som jag fick av henne när hon gick hem i fredags, mest för att jag mår jävligt bra av det.
"Jag är så otroligt glad och tacksam över att ha dig som vän, vill verkligen att du ska veta det. Tack <3"
Jag har fina vänner jag. Och appropå det så tänkte jag någon dag framöver skriva lite om några av mina vänner som jag uppskattar väldigt mycket. Men det kommer de aldrig att läsa för det verkar inte som att någon av mina idioter till vänner läser min blogg. Förutom kanske Rikard då. Rikard är söt.