Hej

Jag älskar att komma hem och se att whoa är igång och levande.

Borsta tänderna

-Father.
-Yes, son?
-I want to kill you

The blue bus is calling us


Jag tycker ni borde lyssna mer på The Doors. Kanske speciellt Riders on the storm (även om jag citerade från The End). Om ni inte ryser i början på den låten är ni inte mänskliga.

Nu ska jag göra som rubriken antyder och sen hjälpa min sambo att flytta in.

Livet

Fan livet är bra spännande ändå, tycker ni inte? Varje dag utvecklas man som människa och blir lite bättre än man var nyss. Varje dag lär man sig något som gör att man kommer att agera annorlunda i situationer framöver.
Visst är vissa dagar lite tråkigare än andra. Men hey, vi är inte i paradiset än så än så länge måste vi uppleva dåliga saker för att kunna uppskatta bra. Det har ni väl lärt er av Alfons farmor?

Vad vill jag ha sagt egentligen? Jag vet inte riktigt. Älska ditt liv!

Det är väl en bra poäng? Älska ditt liv.


Vi suger på den en gång till... Älska ditt liv. mmmmmm så gott den smakar.

Fan förlåt

Jag måste ju be om ursäkt för igår. Jag har ju egentligen ingenting emot tjockisar. Jag tyckte mest att det var en rolig tanke.

Jag skrattade även åt en pojke som hade dött när han lekte Naruto och bad sina vänner gräva ned honom i sanden. Ni som har sett den fighten mot Neji vet vad jag pratar om.

Igår var alltså en elak dag, och jag ber om ursäkt för den.


För att ni ska förstå hur mitt liv är nominerar jag Akon - Ghetto till dagens låt.


nej jag har fortfarande inte fattat hur man länkar till youtube. dessutom är det skitsamma för ni ska bara lyssna på låten, länken är bara om ni inte har den på datorn och inte orkar tanka den.

En dröm

Jag vill samla ihop allas idéer, och kolla om vi kan komma fram till något vettigt av det.

Det här med att blogga

Jag har ju egentligen en knivskarp hjärna. Med en oerhörd förmåga att komma till stora tankebanor, som har en verklig betydelse. Varför för jag inte ned dem här på bloggen? Varför använder jag inte det här utrymmet till att få nedskrivet, dessa....ja och däri ligger kanske problemet.
När jag tänker dessa tankar är jag oftast på jobbet, vid sällsynta tillfällen äger de rum i en diskussion, eller en konversation, om ni så vill. Det är sällan när jag sitter vid datorn och faktiskt skriver som jag får fram något av det.

Jag har funderat på om det skulle gå att blogga från mobilen. Så kan man skriva ned tankarna när de äger rum. Går det? Vet ni hur det går till?

Men törs jag det? Tänk om det bara är bajs? Jag tror att det kan verka som så, om man inte verkligen känner mig. Men det vore spännande. Nej nu tappar jag bara orden och tankarna.

Dagens låt: De 6 Apornas Armé - Självmordstankar
Inte för att jag känner så, men för att den är ett stycke tung aggressivitet ur sveriges musikhistoria. Och jag tycker inte att vi ska glömma den.

(ja den råkade bara vara på just då)

Skäms tjockis!

När jag sitter på tunnelbanan och äter chips, smal och fin som jag är, omgiven av tjockisar, känner jag mig som en vinnare.
Jag känner hur de ser på mig med avund i blicken. I det ögonblicket önskar de att de kunde vara jag. Smal, vacker, och med ett självbelåtet leende på läpparna som formligen skriker ut "Jag kan äta all skit jag vill, det påverkar inte min vikt!". Jag känner deras avundsjuka attackera mig från alla håll. Jag känner hur deras mur av självkänsla, som de har byggt upp med många timmar framför spegeln där de intalar sig själva "Jag duger som jag är", rasar totalt.

Kanske är det någon som har hållit sig sen nyår. Som har varit duktig och hållit sig från alla sorters godsaker, allt för att eventuellt kunna gå på stranden i sommar utan att börja gråta av alla blickar.
Kanske ser den här personen min påse. Ser hur den töms, chips för chips, in i min mun. Ser på mina vackert kejslade, markerade, men framförallt smala, ansiktsdrag. Ser hur jag äter med vana, som att det här är någonting jag gör varje dag. Kanske tänker personen att livet är bra orättvist.
Kanske den här personen går på Ica innan den ska hem. Står där i hälsohörnan och väljer och vrakar mellan alla smaklösa bönor, ärtor och groddar. Kämpar emot sin inre demon och väljer de nyttigaste och tråkigaste varorna, för att bestraffa sig själv för sina smutsiga tankar sedan tåget.
Och det går bra. Det går jättebra. Förbi drickan, förbi chipshörnan, förbi lösgodiset.
Men så är det kö. Och tjockisen, som har varit så duktig, får stå still alldeles bredvid alla chokladkakorna. Och då dyker återigen bilden av mig upp. Mitt nöjda leende när jag slickar mig om läpparna från chipssmulor. Kanske då att en chokladkaka får följa med i korgen.
Sen kommer tjockisen hem, packar inte ens upp sina varor, bara slänger allt i hallen medan den sjunker ned i ett hörn med sin chokladkaka. Och efteråt gråter den, tjockisen, för att den känner sig så äcklad av sig själv.

Ungefär samtidigt kommer jag hem, och slänger i mig en påse till.

Dagens mattips

Vad behövs?
En halväten soldatens ärtsoppa (den stora burken)
Vattenkokare (kastrull fungerar också, men då tar det lite längre tid)
Ätdon (sked är bäst, men har du inte det kan även gaffel fungera, har ej provat med kniv)

Sätt på vatten i vattekokaren. När det är klart häller du i en liten mängd vatten i burken och rör om. Fortsätt hälla på och röra om tills du har uppnått önskad konstistens (helt individuellt).
Ät.

Stubb

Igår var jag först och tränade. Helt sjukt vad duktig jag har blivit på den fronten faktiskt. De som känner mig väl skulle nog bli chockade om de såg mig anstränga mig på det sättet jag gör. Och massa gånger i veckan dessutom. Uppvärmningen bestod av konstant hoppande och studsande. Sen stenhård träning. Sen massa jävla armhävningar.

Sen konsert efter det. Och när jag stod där och svängde mina armar fick jag flashbacks från uppvärmningen. Studsa och låt vaderna arbeta. Så det var ju som ett redigt konditionspass direkt efter träningen. Svettades nästan lika mycket på konserten.

Och hur var den då? Jo tack den var galet tung faktiskt. Har egentligen inte så mycket att säga, men den var väldigt bra och jag hade väldigt kul.
Fast jag la märke till en sak. Förut när jag gick på konserter så var det som att se gudar på scenen och det var väldigt stort. Nu var det som att se vem som helst. Jag kände inte att de som stod där stod över mig på samma sätt som jag gjorde förut. Jag var glad att de var där och underhöll mig, men inte mer än så egentligen. Kändisar just doesn't do it for me längre.

Och vad gör jag nu då? Jo jag väntar på att min pizza ska svalna. Ett tips jag lärde mig av Jens, som jag tycker är bra, är att köpa en vanlig standard köra-i-ugnen-pizza, men köpa massa pålägg som man vill ha på själv. Jag har nu tagit en vanlig tomat, ost skinka och lagt till rom, fetaost, oliver, marinerade vitlöksklyftor och lite mer ost. Och nu ska jag slänga på lite färsk ruccola. Skitgott!

Sova snart

Imorgon Cunninlynguists och i framtiden myshörna i vardagsrummet? I do believe so, yes.

Min framtida sambo var just här och vi kikade på lite möjligheter med lägenheten. Han verkade tända lite på min idé med ett hörn inramat av höga växter och där inne en massa stora kuddar, mysiga mattor, mjuka filtar, såna grejer. Jag vill ha ett litet vattenfall också.
Det vore en jävligt mysig myshörna.

Farligt?

Jag la just in min pizza i ugnen, som är mitt enda redskap för att laga mat just nu.
Men innan jag gjorde det så satte jag naturligtvis på värmen.
Efter ett tag märkte jag att det började lukta skumt, och när jag öppnade ugnen och luktade så kände jag en bekant lukt. Jag kan inte riktigt placera den, men den känns en aning kemikalisk. Fast med en touch av lera kanske?
Iaf så stack det väldigt i näsan efter att jag hade luktat i den.

Tror ni att det är farligt att äta min pizza när den är klar?