Jahopp

Egentligen borde jag ju skriva om hela parisresan nu. Men jag känner inte riktigt att jag orkar det.
Men jag skriver en sak som hände.

Jag satt på trappan till Operan och åt en baguette (naturligtvis) och kollade på människor.
Så var det en liten pojke där som sprang omkring och skrämde bort duvor, ni vet som små barn gör. Efter ett tag fanns det inga duvor kvar och pojken såg väldigt ledsen ut.

Kan man få ut en sensmoral av det här? Ni vet, något i stil med "jaga inte duvor för då kommer de försvinna och då finns inga duvor kvar att jaga". Ni förstår ungefär vad jag menar?


I övrigt var resan underbar.